Plötsligt kommer ord till mig. En diskussion inombords som jag lyssnar på. Från det innersta till de runt mig. Det goda.
Jag som värnar om det singelliv jag lever. Orkar inte utsätta mig. Vill inte ha maktspel, ”vem har rätt”osv. Jag vill ha lugn och ro.
Jag vilade på soffan när orden kom.
Öppna ditt hjärta för kärleken.
Jag höll mitt hjärta och viskade: Okej, om ni lovar att skydda det?
Jag vill snarare ha trygghet än att utmanas. Iaf till en början. Att vara trygg i växandet ihop med en annan själ.
Jag har nog mist tilliten att kärleken kan vara god, något att hämta kraft ur eftersom mina kärlekar har varit kamp, gjort ont och gjort mig liten.
I min ensamhet har jag hittat tillbaka, och jag har nog trott att kärlek är att förlora sig själv. Därför dog min längtan helt. Det är inte värt det.
Jag har ingen längtan idag heller. Ingen nyfikenhet så den viskande stämman förbryllade mig lite.
Öppna mitt hjärta för kärleken?
Jag med mina komplex, som lyssnar till den elaka rösten ofta. 🫣 Vem vill ha mig?
En Ankie med filter kanske? Men den genuina, den äkta, allt som är jag?
Och vem vågar jag släppa in?
Vad vill den rösten? Men ok, jag har tillit till att jag skyddas den här gången OM en man kommer i min väg.
Amen ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar