Varför bränner tårar? Jag förstår inte. Det kanske bara är så att jag behöver låta det komma ut, jag behöver inte ha svaren. Bara låta min själ komma ikapp, få en balans och kanske behöver trycket lättas som tynger mig utan anledning.
Jag tror att det är bromsklossen i hela flödet. Som gör att jag är trött, får inte ihop allt och bara vill gråta.
Gråten kom precis nu när jag började skriva. Det enda jag känt tidigare är inre stress för att jag är olik mig själv. Betar inte av det jag behöver inför resan. Jag fattar liksom inte.
Jag saknar min lilla unge. Vi har minimal kontakt och jag brukar följa henne när hon tar avstånd. Men just nu saknar jag henne så oerhört. Oj, det var kanske här den stora klumpen sitter. Att släppa henne. Och hitta mig när jag åker.
Inte mamman, inte partypinglan, inte hon som läker och hjälper. Ett tomt skal utan mening. Ja, det finns ingen mening. Herregud, det finns ingen mening. Det låter hemskt. Men det är ett konstaterande bara.
Jag bara lever, ett ganska tomt liv. Jobbar, äter och skiter typ.
Inget som riktigt fångar mig. Läker mig, lyfter mig och gör mig nyfiken. Jag var jätte inspirerad av Mias laser, men det har lagt sig. Nu njuter jag av de behandlingar jag har kvar. Men jag vet inte om det är något för mig längre.
Jag har gjort slut med vinet. Drog en massa änglar kort som påpekade att jag ska leva hälsosamt osv. Säkert fem kort. Jag gjorde inte det. Men kroppen visar tydligt när skräp kommer in i min kropp att jag behöver tänka om.
Jag hade en vinskvätt kvar. Jag tänkte att den ska jag ta när jag packar. Mys.
Men så tänkte jag, varför det? Egentligen?
Jag sa till änglarna om något av de kort jag drar nu vill att jag skippar vinet, då gör jag det.
De fem ”hälsosamma” korten låg inte i kortleken. Jag drog nya kort och kom ÄNDÅ ett kort som bad mig vara rädd om mig och leva hälsosamt. Det avgjorde saken. 🥰 Vinet hälldes ut och nu ska jag ge min kropp en chans att verkligen få bli stark på alla sätt jag kan.
Jag hoppas jag kommer få insikter om kost, hur jag ska stärka mig inifrån och ut, och jag hoppas nog mest av allt att skalet spricker. Att jag låter allt trasas samman i trygghet att allt som är jag, börjar gro till det som var tanken från början. Jag vill komma hem till mig igen, på riktigt.
Det var så skönt efter 3p kursen att leva tryggt i mig själv. Men jag har förlorat mig själv, och det har satt sig i kropppen. Nu behöver jag hjälp med att komma igen. Jag vill leva igen.
Amen ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar