Möte med själen

 Hej min själ. 

Förlåt för att jag inte lyssnar. Förlåt för att jag gör som alltid. Förlåt för att jag tystar skriken med göranden istället för att ge dig det utrymme du behöver. Förlåt. 🌹

Tårarna börjar bränna alltmer. I morgon kan de få komma ut. Men då tror jag inte de vill det, för tårar är ingen beställningsvara som jag kan bestämma när de får komma för att det passar mig och livet jag lever i bäst. 

Kanske ska de få komma på jobbet eftersom chefen ändå tycker att det bästa är att jobba? 🤷🏻‍♀️

Förlåt iaf för att jag motarbetar dig min själ när du sa så HÖGT att det är dags att kliva av Seco. Jag hoppas det kommer en ny chans och att livet puttar mig då, jag klarar det inte utan hjälp. 

Jag minns knappt rehabresan, hur livet var när jag tog hand om mig. Hur jag ska göra. 

Tjong, så föll jag tillbaka i gamla spår och håller hårt fast vid det som att det enda jag vet är min stora trygghet. Då faller jag inte isär. Så länge jag har fokus och kör når inte smärtan in och jag kan sitta i trygghet innanför muren. 

Jag vet, numera av erfarenhet att det finns en risk att den falska tryggheten kan skada mig mer än om jag bara låter smärtan komma ut, att omfamna den. Men, jag håller fast och håller i. 

I helgen flyttade vi Mamma till Malmen. Ålderdomshemmet. Jag har aldrig haft en nära som bott på ålderdomshemmet förr. Hon har en super fin lgh och det är jätte mysigt. Men av den närhet vi haft hon och jag efter pappa dött, så känns det ändå smärtsamt att inte sova med henne och ge den trygghet hon behöver. Det känns lite som ett svek. Det sitter också därinne som en klump av sorg. Klumparna hopar sig och bygger på nåt inombords som sprängs. 

Jag vet att det är bättre att Mamma är i trygghet med mer personal runt sig och förhoppningsvis är hon inte lika ensam. För syrran och jag måste ju jobba. Och vi kan ju inte alltid sova och vara hos henne. 😢

Clas sa och påminde mig om att jag inte ska vara så hård emot mig själv. 

Jag har tänkt att min tid kommer. Men är det så? Att jag alltid kommer sist? Jag ska ”bara”, det är alltid något som är före mig på listan. Har jag hur mycket tid som helst tror jag? 

När ska jag lära mig? 

Livet ska inte levas på autopilot 😔

Amen