Mitt senaste inlägg i den andra bloggen nämnde jag om en lust som plötsligt kom över mig. Jag hade redan glömt den. Men minnet var så charmigt.
Jag satt i bilen och körde och helt plötsligt blev jag varm och välkomnande i min källa. Hon dunkade i varma små stötar och värmen spred sig.
Jag sa:
-Hello there! Precis som det fanns en del av mig som varit förlorad. Och på ett sätt kanske hon är det.
Vi tänker inte på vänster öra, eller ett lillfinger. Det finns där, inget mer med det.
Att hon plötsligt visade sin existens från ingenstans var värmande. Hon ville plötsligt omsluta en man, värma honom, leka och smeka.
Har jag gjor det? Har jag glömt hennes längtan? Ja. 🤣Finns den kvar? Nej.
Jag tänkte att det är väl tur att jag inte har en partner, så tråkig som jag blivit.
Då såg jag lusten. Att den är livskraften. Den finns alltid där. Men när vi låter tankar om livet komma emellan så känner vi inte lust. Vi har fullt upp med allt annat.
Jag lever, och har det väldigt bra. Jag saknar inte sex. Och jag saknar inte njutning. Men att lusten kan titta fram, det har jag tydligen missat.
I relationer så blir det problem med lust. Mannen är sugen, kvinnan en annan tid, de har fullt upp med annat och lusten blir inte en väg till förening utan tvärtom, en kyla, ett problem.
Vad står i vägen? Lusten finns alltid där. Precis, de har snott in sig i sina små tankebubblor. Och där sitter de som små fångar i en påhittad ”verklighet”. Medans livet sjuder i de men bedövas av fjuttiga tankar.
********************************************
Några månader senare läser jag detta inlägg som jag inte skrev klart. Jag hade glömt det här. Men vips så var jag tillbaka i bilen den för soliga kvällen och insåg att nåt där nere gjorde sig påmint som jag glömt. 😆
Och den lilla källan är försakad. Lusten är inte på topp. Jag har inte grubblat på det utan lagt det lite åt sidan, accepterat det. Inte ens saknat. Men det var ju kul att hon tittade fram som en påminnelse, ändå glömde jag av henne, kraften.
För mig är det inga problem. Men det skulle lätt ha kunnat bli det i en relation. Det är väl därför jag gillat det liv jag har, inget är ett problem.
När lusten flödar i en relation då är urkraften fri. Och så länge den är fri, och vi inte lägger oss i, så är den precis som livskraften är.
Livskraften läker de djupaste sår, fyller oss med glädje, ger kraft och visdom, den ger oss svar om vi är öppna.
Jag har funderat på orgasm. Varför får vi det? Behövs det?
Det finns metoder och saker att göra även här, som i allt annat där vi ska må bra.
Men gäller inte detsamma sex och orgasmer? Alla tankar, diskussioner som vi i välvilja vill ha med vår partner, metoder för att nå bästa klimax.
Sen hjälper det inte. Tvärtom. Diskussioner ger istället osäkerhet, avstånd, ännu mer ovilja till att mötas.
Vad händer om vi lägger ner? Möts utan tankar på hur det ska vara, kännas och hur ens partner ska bete sig? Att följa med i varandras andetag, lust och vara nyfiken? Att våga släppa kontrollen, våga visa in och våga komma in i den andras värld? Lust är energi. Inget du kan styra eller tvinga fram. Den bara ÄR.
Om vi blir vän med det som är, låter vågen styra oss och följer med. Då tror jag vi är en bit på väg.
Lust är större än vi förstår. Och det är ju helt fantastiskt. Spännande och alldeles underbart. Hur kan vi tänka sönder nåt så fint?
Nä.,, Du som har en partner. Lek, släpp, njut och älska. Ha det skönt istället för att grubbla sönder lusten.
Don’t worry be happy
Puss 💋
