Möte med mig själv

 Man kanske tror att jag ständigt har kontakt med mitt inre? Den djupa, sökande Ankie, den svåra?

Svar nej. Jag blev utmattad av en anledning. Minns när jag vaknade upp, mycket tack vare Eckhart Tolle. Jag lyssnade, skrev som besatt. Insikter så stora som inte fick plats i mig. Men sen glömmer jag. 

Jag fick ännu en period när budskap hamrade in i mig, jag bad om att få det lite lugnare. Jag hann inte med. 

Sen blev det paus. På liksom allt. Och då blev jag vilse. Igen. 

Så fort jag tänkt ta kliv har något hänt. Nu senast ramlade jag av hästen och knäckte till ryggen. Av de planer jag har igång med blev det paus på.

Vad är meningen?

Första tanken är ”inte häst”. Hur jag än försökt med hästar har svaret liksom varit NEJ. Men jag har fortsatt. Jag har varit i situationer alltför många gånger med hästar som rusat och jag inte fått stopp. Ändå klarat livhanken och lyckats genom nåt mirakel (tack brorsan) att hålla mig kvar. För vad som helst kan hända när hästen galopperar sitt absolut snabbaste på en grusväg och jag inte har nån koll. Vi kan t ex möta en bil. ✝️

Jag blir ju lika rädd om bilen får sladd och jag är maktlös. 

I den här läkningsprocessen af kroppen har jag blivit avstängd. Min fantastiska psykolog säger att det är kroppens sätt att läka. 

Jag har fortfarande svårt med soffpotatisen, men vad kan jag göra när ryggen inte klarar träning, umgänge och långa promenader? Men det är två läger i mig som inte blir sams. 

Duktiga flickan gick till jobbet med hög smärta. Jag kunde knappt gå när arbetsdagen var slut. Exakt samma gjorde jag när jag var sjukskriven för utmattning. Jag gick emot läkaren och sa att jag kunde börja jobba den perioden när jag har två em, sen är jag på banan. En mjukstart även om jag började jobba full tid. 

Helgen kom där vi skulle öppna upp, några tjejer som är trötta på Seco och livet vi lever. Vad kan vi göra åt det? 

Av de planer vi hade ändrades det om till tre pers. Jag, syrran och Ciska. Vi tänkte klistra visionboards, måla, meditera. Äta gott och prata och basta. Vi hade SUPER MYSIGT!

Vi hann inte allt vi ville, men en visionboard har jag fixat, och den strålar varje gång jag ser på den. Helt galet på riktigt. Men den har ALLT. 

Ciska hade sin trumma med sig så vi hade trummeditation. Helt UNDERBART! Jag kände hur trumman gjorde så allt vibrerade vilket borde vara toppen för lymfsystemet.

Som ett svar på detta fick jag ett mail om att meditationen på 21 dagars meditationer skulle köra igång vilket jag helt missat, eller kanske inte ens brytt mig om. 

Jag testade det förra året, men missade dagar, försökte meditera ifatt men det blev pannkaka så jag sket i det till slut. 

Nu tänkte jag, okej! Det kan ju vara skönt. Och insåg att jag behöver göra den varje morgon så jag kan få till mig det under dagarna. 

Jag har inga problem att ”Connecta” med universum. Men jag är avstängd efteråt. Jag tänkte ändå fortsätta även om muren eller vad det är, är uppe. 

Igår var jag på samtal med min bästa psykolog. Nästa vecka har jag pratat 10 ggr och sen är det slut. 

Hon petar på saker och då brukar jag skälla på henne. 😂 Med kärlek. Hon är fantastisk och skulle på riktigt kunna bli en bästa vän. Det är lite så det känns. Vi har ett flöde mellan oss som man inte har med alla man möter. Det är nog inte till alla psykologer man går till med glädje och en förväntan? 🥰

Hon ser saker i mig som är mindre roliga. Och det är väldigt bra. 🥰

Jag berättade om meditationerna och om att jag verkligen behöver göra fasta igen. För att vila kroppen, jag känner mig helt förgiftad. 

Lustigt nog dök en pod upp om fasta. Men när saker blir komplicerade så orkar jag inte. Jag kommer göra som förut. Sluta äta kl 18:00 på kvällen. Det va tufft i början. 

Jag hörde att ju tuffare det är, desto mer skit och gifter har  jag som ska bort. Jag åt dock inte så bra när jag väl åt förra gången. Och det ska jag göra annorlunda nu. Jag har börjat.🙏🏻

Dagens meditation gjorde mig tårögd innan jag ens börjat.

”När jag älskar och hedrar mig själv blomstrar mina relationer”. 

Visst är det så!! Herregud vilken insikt bara där!

Det handlade om att öva på självård, behandla mig värdefullt, mina relationer speglar mig själv. Det handlade om att TA EMOT. Vi är ofta lärda att ge. Men flödet är att även ta emot. 

Tårar droppade. I meditationen med mantrat så va det att ge och ta emot av universum. 

Jag kände mig frälst. Tårarna rann. 😢

My God. 

Innan meditationen gjorde jag en bra frukost. Insåg att jag inte alltid är snäll emot mig och min kropp. Jag behövde kanske fylla mig med bra näring för att hjälpa mig att komma tillbaka? Jag hade en bra plan för dagen. Jag hade dock ingen aning om att det var det dagens meditation handlar om. 

Att ta hand om mig, som va det jag tänkte göra nu. På djupet. Och utav det kommer det bra saker. Bara det är så stort just nu att verkligen förstå. Hur kan jag ständigt gå vilse här?! 

Med start idag har jag ALLA möjligheter att förlåta mig själv för att jag har varit min egen sämsta vän. Och t om där har jag ett svar på min visionboard. Där står det på en större text. Var en ÄNGEL (mot dig själv).

Jag går in i mitt 55:e år här på jorden. Nu när roller faller bort har jag chansen att se vad som finns kvar för mig att utforska. Det är ju underbart. Men först behöver jag läka på djupet för att kunna ge tillbaka. Batteriet behöver fyllas på allvar. Jag har inte förstått tankningen förrän idag. 😂

Det börjar med mig.

När allt annat varit viktigare än mig själv lever jag utifrån och in, och inte tvärtom.

Amen