Det tog sin lilla tid. Att vakna upp. Kanske jag inte kan lita på att det är fullt ut heller? Men det känns som det äntligen, äntligen händer saker inuti.
Jag är lättare därinne. Jag har kontakt med källan inombords. Hjärtat talar och jag är närvarande.
Jag har en liten plan som är min egen. 🙏🏻 jag tror att dimman lättar. Det som ska vara kvar, kommer stanna. Annat faller bort helt av sig självt.
Jag har glömt friheten att jag bara kan stå kvar. Se på när livet löser sig. Det är en lättnad som inte kan beskrivas när jag mot alla odds återigen fastnade i en labyrint av skit. Att tappa bort den tillit jag egentligen visste fanns. Men glömde av det. Och jag gjorde en gammal tabbe.
Men misstag är helt okej. För man kan lära sig av de. Egentligen vill jag inte kalla det misstag utan kanske mer att få lärdom.
Eller så behöver vi missa taget, släppa för att allt ska falla rätt? Vilket betyder att misstag/lärdom är fantastiskt. Annars rör vi inte på oss. 🙏🏻
Jag förstår ännu mer att allt har en mening och var sak har sin tid. Det blir bra. Jag kan släppa och se på mer än jag vågat gjort.
Att vara dömd utifrån har återigen varit jobbigt. Av nära och utomstående. Känslan att inte passa in eller höra till.
Tur nog var det aldrig sant.
Nu kan jag verkligen vila i själen. Njuta av min frid. Nu kan vi snacka återhämtning. Nu kanske även jag kan få skörda. Vem vet? 🥰
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar