Ett möte

 Jag läste eller hörde att man skulle ha regelbundna möten med sig själv.

För mig är detta ett sånt. När jag tar mig tid att skriva. Jag har det inte ofta nog för att få saker på plats.

Jag har nog ganska lätt att få andra människor trygga och sedda. Men jag glömmer mig själv. Jag förväntar mig inte att andra ska ge mig det jag själv ofta ger. Men jag borde bli bättre på att ge mig tid. Känna att jag är tillräcklig.

Jag har en stor sorgklump i mig som jag inte vet vad jag ska göra av.

Så jag kikar på den,

Ingen nyhet. Allt går oftast runt. När jag inte fastnar i det, så funkar det. Men nu har jag fastnat. I pessimismen, nejsägarna och känslan av att rodda i saker ensam.

Ord nådde mitt öra som inte gjorde så ont först, och det fick pusslet att falla på plats. Jag förstod varför saker är som de är. Andra har haft dessa misstankar, men min godtrogenhet sa nog nåt annat.

Jag behöver inse att det  nog ligger till så. Men vad betyder det?

Svar, inget.

Någon annans åsikt är inte den jag ÄR. En annans dömande likaså. Jag orkar inte leka den där jämförelse leken längre. 

Och jag orkar inte säga emot det den andra tror, för jag har aldrig kunnat möta hen. Och det är en av de få  människor jag mött i mitt liv som inte kan möta andra. Möta och få eller ge frid.

Så vad gör jag? Låter folk tro skit om mig fast jag och andra med mig ser en annan sida. Det är okej.♥️

Ju mer bränsle man lägger på brasan desto mer brinner det. Det har jag insett efter att ha försökt förklara och försvara mig under åren. Det tar aldrig slut.

Brasan får brinna ner, de andra får lägga ved på elden om de vill, men utan mig. 🙏🏻

Jag vet inte riktigt varför det är så mycket oro runt mig just nu. Om man tror på planeter och energier så kan det kanske ha nåt med det att göra. 😅

Min minsting är nedbäddad och kanske det egentligen är hon som är den smartaste av oss alla? Som har hoppat av livs karusellen och skiter i att jaga livet. 

Vi andra kliar oss i huvudet och är handfallna. 

Men om hon får rida, läsa sina böcker, äta den mat hon gillar och få behandling av Stina är hon nöjd. 

Men det vill inte normen, betyg, jobb och allt som hör till. Tröttsamt. 

Hon är onekligen bland den modigaste jag vet, men det kan jag inte säga högt. För hon skulle behöva de där betygen för att få det enklare i framtiden.

Tårarna kom inte ut, men jag är oerhört trött.Strulig natt. Värk i min fot också. 

Jag ska sova innan jobbet. Det ska bli skönt att jobba.

Och det bästa är att allt blir bra.♥️

Men först kollar jag om mer vill ut?

Ge mig tillåtelse att känna mig trygg i mitt eget skinn, känna mig värdig och tillräcklig?

Den tillåtelsen bör jag inte söka hos andra utan hos mig själv. Och är inte den inre domaren ofta mycket hårdare än de yttre?

Lilla gumman. Ditt stora hjärta är ibland för stort för ditt eget bästa. Du glömmer att stanna upp, ge dig både kärlek och tacksamhet för att du är du.

Du försöker ofta hjälpa andra på fötter, du ser långt mer än många andra och du är aldrig rädd att kliva ner i ett mörker där någon lider för att den behöver bli sedd.

Men förlora inte dig själv! Du VET. Du älskar. Men du kan inte ändra andras tankar eftersom du inte ens kan ändra dina egna. Gör dig själv tjänsten att fortsätta släppa det du inte kan påverka. Gör det bara. Andas fritt. Älska vidare även om det inte tas emot så vet du numera att kärleken är FRI! 

Jag är tillräcklig. 😍 jag är fri. 🥰 Jag är jag♥️