Förlåt mig för att livet får mig att rusa med i ett tempo som inte är bra för mig. Vanan i att vara snäll, hitta lösningar gör att jag fortfarande glömmer mig själv.
Och jag fastnar lite där. Trots att denna sommar gett mig stora upplevelser som klår det mesta. Så hör jag mig själv gnälla. Klä på mig offerkoftan. Om att jag inte fick bada så mycket, inte åkt i väg på nåt kul osv.
Vad hände?
Det enda jag missat är de här stunderna med mig. Det behövs inte mer än så. Att komma tillbaka, förstå och älska mig en stund. Förlåta mig själv.
Vi tittar på sommaren. Vilan jag fick, sömnen! Wow! Jag har inte sovit på 30 år! Jo, när Cassandra och Gabriel var små och jag var nyskild sov jag ofta samtidigt som de. Och där självmedicinerade jag mig nog från att bränna ut mig.
Jag har fixat med min häst, och trots att det tog onödig energi och resultatet inte blev som det var tänkt finns det en anledning till varför. Han har det bra med oss. Nu får vi se vad som händer. ❤️
Greklandsresan jag skulle ta i början på sommaren som inte blev av. Vad hände? Jag behövdes hemma. Pga häst strul och Cassandra som fick havandeskapsförgiftning. Jag tog hand om Zoulie och har varit hemma.
Kunde inte ta resan nu i slutet på sem heller. Universum skrek NEJ! Men jag gav mig inte. Jagade vidare efter en resa. Bort skulle jag. Bara en ynka vecka!! Nej!! Sa universum och jag fick lov att ge mig.
Anasthelle, Tristan och Håkan kommer iväg iaf. 🙏🏻 Jätte roligt! 😎
Svaret från universum visade sig att Cassandra ska operera knät nästa vecka. Hon behöver hjälp från mig. Det hade inte gått om jag rest. Jag hade mått prutt av att resa när hon är nyopererad, nybliven mamma och faktiskt behöver mig. Det är inte ofta hon behöver mig längre. ❤️
Gabriel och jag pratar om att resa i Sept. Och blir det inte då, då är det inte meningen. Då fattar jag poängen. 😆
Igår var vi ut och åt. Syrran hade bokat bord. Peppran skulle trubadura. Jätte mysigt.
Jag for ut till stallet på morgonen. Jobbade med hästar. Svetten rann utefter ryggen. Anasthelle var hemma och sov. Hon följer inte med mig, hon orkar inte gå upp.
Jag tänkte att jag skulle vara nykter. Bättre att köra, Anasthelle har ingen cykel hemma. Jag kanske kunde köpa en flaska vin och ta ett glas efter, med syrran?
Det va bara det att det var ju lördag. Bolaget va stängt. Jaja. Då är det så tänkte jag. Tills jag kom på mig själv. Ibland kan jag se hur andra behandlar mig.
Inte många som stället sig i givakt för att underlätta mitt liv eller vill umgås med mig utan att tjäna på det. Varför ska jag skippa att ta ett glas vin till maten? För att Anasthelle inte ska behöva gå till JVK? Då får hon väl vara hemma? Det är hon ju ändå oftast?😆
Jag tänkte inte ens på att fråga henne om hon kunde gå, utan var steget före med att göra det lätt för henne och ta bilen.
Det slutade med att vi tog en promenad och vi hade mysigt. Jätte härlig middag. Anasthelle gillar Pepprans familj, främst hans mamma. Vi skrattade massor och jag NJÖT! Vilken kväll!!
Och jag kommer tillbaka till mig. Vill gråta för att min plats i mig är den bästa platsen.
Det behövs ingen resa, inga bad, ingen gassande sol, inte en massa planer eller intryck för att njuta av livet.
Jag förstår inte hur jag kunde tappa det nu i sommar? Att hjärtat slagit i stress, jakten på roligheter och INGET blev som jag tänkt. Vad var det som blev?
En fin liten gosse kom till världen. ❤️ Den största gåvan av livet. 🥰 Han är helt perfekt. Att se min dotter som mamma är bland det vackraste jag sett.
Jag fick låna en häst och rida. Vi två hade en terapi sommar. Mina rädslor släppte med honom. Fast han själv var rädd så skrämde inte det mig. 🙏🏻🐎 Nåt i han var allt jag behövde.
Nu är det fler som behöver hjälp men sina hästar och tyvärr har jag sagt ja. Vilket var korkat. 😆 Nu hade det varit skönt att bara ha Leikur min sista vecka. Det räcker egentligen. En häst bara och tre hundar. Vi får se om jag säger ifrån. Jag ska också stötta min unge som opereras. ❤️ vilket går först.
Hur ska jag sammanfatta det här så det kan bli förståeligt?
Hur vi lever utan att ibland leva?
Vilket är poängen med hur jag levt ovanligt mycket nu i sommar. Den veckan som var varm innan sem började, var jag här och nu. Jag släppte allt och låg på bryggan.
Om huvudet är fullt av planer, förhoppningar och allt går runt. Då hör du knappt vad du tänker. Du är steget före.
I det läget känner du inte doften av nyklippt gräs, känner inte solens värme den korta stund den tittar fram. Du känner inte smaken av kaffet för du ska bara ta en snabb kopp osv. Du lever i nästa stund, fast den inte finns mer än i din tanke.
Det finns fördelar med mig och det är att fast jag kan vara bångstyrig så förstår jag ganska snabbt när livet har en annan plan, jag kan snabbt och följsamt följa med. Utom den här sommaren när jag muttrat mer än vanligt. 😆 Jag ser livets skönhet, känner doften av det.
En sommarmorgon när allt vaknar och luften är varm och fuktig. Då kan allt stanna upp. Det här är stunder jag älskar. Och som jag missat lite under den här sommaren. För att jag inte lyssnat till vad jag behövde. Valde att jaga istället för att säga nej.
Allt blir ändå som det ska. Och ibland är vi korkade mot oss själva. Men vad gör det? Så länge vi kan vakna upp och se det? Kärleksfullt ge oss en smekning på kinden och gilla läget. Släppa det, och fortsätta vår livsresa.
Jag älskar att vara jag. Jag älskar mina stunder när jag möter mig själv, öppnar dörrar och låter livet strömma fritt ur mig. Jag har inte gett mig tid med mig. Varit i flödet. Det jag själv behövt. Det är inget fel med det, viktigt att poängtera. Det var bara så det blev.
Min sommar har varit bra, men med lite ovanlig stress. Nu ska jag lyssna mer på hjärtat och flödet. 🥰 Där är det bästa stället.
Puss ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar