Kroppen min

 Det händer mycket utveckling i positiv riktning som även påverkar mig. Vilket är skönt. Det känns som varje gång bollen rullar i rätt riktning så har vi kommit mycket längre, och den står inte still i smeten lika länge. Tankar om henne, letande efter fel och diagnoser väcker upp minnen och jag ser den lilla rädda som var jag. Jag var ju likadan.

Även som vuxen. Skakande, när jag på utbildningar ”ska ta plats”. Jag vill alltid ge den platsen till nån annan. Det finns alltid någon som vill stå där.

Alla behövs. Även vi som står i skymundan, alla är viktiga, egentligen.

Förr ville jag va den där som bara pratade, orden flöt, alla tittade på den kraftfulla kvinnan som kunde köra över alla och envar. 

Men så tänkte jag: Vilka personer föredrog jag egentligen att umgås med? Och det var ju de jag kom nära, som hade lite djup och jag var trygg med.

Idag är jag fortfarande i kontakt med den lilla ibland. Senast i kören när jag skulle ha ett solo ville jag ge bort den. Till de som hellre ville? Jag har en annan vetskap idag, vilket är otroligt skönt. Men därmed inte sagt att hjärtat kan slå i skräck vid just det. Prestation. 

Den senaste tiden har nya vägar öppnats och nyfiken som jag är har jag öppnat de. Skeptisk till en början, men tur nog vet jag att man kan släppa det. Följa med och se vad det kan ge?

Jag vill inte pracka på andra det jag får insikter om och hur jag lever. Jag utforskar. Därför har jag ju det här bloggen för de som inte vill läsa det jag skriver om 3p och nu kanske kost.

Kosten är inte något speciellt än så länge. Minskat med socker, och mejeriprodukter, alkohol. Men inte helt slut. Bröd har jag inte ätit mycket av på länge, men jag äter det ibland.

Jag fick fasta till mig, och mindes att så gjorde jag när barnen var små, alltså de två första. Jag var så slutkörd så jag la mig oftast samtidigt som de vid 19:00 och då hade jag redan ätit det sista. Mat efter dagis/skola, sen mellis innan vi la oss.

Fasta från 18:00? Kunde det va nåt? Skulle det minska min svullnad?

Jag lagade massor av hälsosam mat. Njöt. Åt innan 18:00. Höll på att hungra ihjäl. Så hände nåt.

Jag kan inte förklara det men allt blev bara enkelt. Och jag behöver inga ”metoder” för att hjälpa min kropp.

Det är nåt oförklarligt som händer och jag gillar det. 

Jag tränar inte. Promenerar mycket med hundar och häst eftersom Leikur inte rids. Och jag tänker att träningen kommer när den ska.

Jag har börjat sova! Jag är inne på vecka 2 med sömn. Fattar noll men är tacksam. 

Anasthelle ringde och väckte mig i morse och hjärnan var som elektrisk. Startade igång. Men jag släckte ner den och SOMNADE OM!! 😆🙏🏻

De som följer mig här vet väl om att tanten är i celibat. Big time. Madde pratade med mig om det, om jag inte saknade det? Och det känns mer främmande att ha sex  än att vara utan det för resten av mitt liv. 

Hon sa att det kan ju vara så även i en relation. När man inte har sex så tappar man det.

Jag vet bara att lust oftast är på noll. 

Men vad faen hände i natt?!

När jag vacklade upp i morse och nattens drömmar flimrade förbi stannade jag upp.

Näää… Kom jag i natt?  Jag är som en sån där kille som kommer på natten när han är i puberteten.😆

Det är som att när det går för lång tid och kroppen inte exploderat löser den det själv. Och jag har alltid undrat varför? Varför behövs den urladdningen?

Det är spännande. I natt ville jag fyllas, hela mig. Att nåt kom in i mig.

Bara en sån sak. Tack Gud att inget barn sov bredvid mig. Hur fasen låter det när man kommer i sömnen?

Ju mer jag lyssnar på en pod om hälsa och kropp, (4health) så inser jag att bara vara människa är ett mysterium. Naturen, vi människor, jorden. 

Vi vet så himla lite egentligen. Och ju mer vi tror oss veta desto mer sabbar vi för oss själva.

Där klonkade det till.

Oskyldigt har jag försökt hjälpa min kropp. Med metoder. Men det har inte funkat.

När jag insåg att jag levt på ett sätt som funkat, och återupptog det blev kroppen glad. Och jag behöver inte fundera längre.

Jag provade klänningar idag som börjar passa, någorlunda. 

Det svullna jag haft försvann ganska snabbt, vätska? Lite som nån förgiftad svamp inombords som rann bort. Nåt som jäst i mig. Det var vin och fel kost som gjorde det är jag rätt säker på. 

Jag har inte känt mig attraktiv på år och dar. Kanske lust hört ihop med det, och ingen att drömma om? Jag har alltid sett lust som liv, livsglädje. När den flödar fritt då är allt öppet och rent.

Livsglad är jag. Men stängd på vissa områden. 👻

Ibland när det dunkat till i mitt allra heligaste har jag blivit glatt överraskad. 😆

Kanske drömmen ville tala om för mig att leva ut alla kvinnliga delar och njuta mer, av det som kommer inifrån och inte utifrån.

Jisses!!! Hela kroppen är ju 3p!! ❤️

Wow!!!!