Morgonstund

 Här sitter jag med en kopp kaffe. Med mina trognaste vänner, mina hundflickor. ❤️

Jag vet som vanligt inte vad som kommer komma ur mig, men nåt med drömmar vill ut. Sen får vi se vad det blir av det. 😆

Jag var på fest i fredags, en sån där hejdundrande fest man inte upplever varje dag. När jag gick hem, i hällregn och blixtar, barfota i en flod som strömmade utefter vägen njöt jag mer av det än av alla upplevelser av festen. Märkligt, eller hur? Det som är gratis och som stör många njuter jag av.

Jag var dyngsur, som jag duschat med kläderna på. När jag la mig i sängen kom en längtan över mig, till han. Kanske för att ju mer jag tänker, desto närmare känns han. Och jag har tillåtit mig att både tänka och drömma ibland. Det skadar ju ingen har jag tröstat mig med. Jag vet ju vad en tanke är. 

Beroende på vart tanken fladdrar iväg så hakar känslan på, om jag själv fastnar i den. Jobbiga tider, minnen av sånt som inte varit bra i relationer. Eller det som var bra. Kärleken, närheten, skratten, sexet.

Allt sånt som är så långt bort ifrån mitt vakna liv. Och där med mitt regnvåta hår, lite berusad låg jag i sängen och saknade.

En annan gång för ungefär tusen år sen älskade jag högt. Trodde att mer än så kunde man inte älska. Det blev inte vi, men vi behöll kontakten och jag uppskattade vår vänskap enormt.

Han flyttade och vi hade inte setts på 9 år tror jag när vi bestämde att jag skulle hälsa på.

Där stod han på perrongen och mötte mig. Så lik sig men mer tunnhårig. Vi har alltid kunnat prata om allt och haft en djup respekt och förståelse för varann. Han är en väldigt klok man.

Efter några dar tassade vi över vänskapen och var man och kvinna.

Men det var inte samma. Drömmen och minnet av oss stämde inte med nutiden. Vi har idag minimal kontakt, men jag vet att jag alltid kan lyfta luren och vi kommer ha den speciella vänskapen vi alltid haft.

Jag undrar ibland hur mycket en oskyldig dröm kan ställa till med?

Om jag drömmer om en man, så kanske jag stoppar hjärtat?

Menar att dörren dit är stängd. Nyfikenheten finns inte där eftersom jag egentligen är upptagen fast jag faktiskt inte är det. Ett celibat liv ingen kräver av mig. För vad?

Jag brukar vila flera år efter jag tittat på en man, och jag gillar ju mitt ensamma liv. Det låter kanske som jag ständigt drömmer och saknar men så är det inte.

Och jag har ingen nyfikenhet eller lust. Vilket inte alls behöver va fel. Jag har sett det lite som sunt att ändå drömma, och känna ett pirr om jag ser en bild eller livstecken. Som ett bevis på att något lever ändå därinne. Och eftersom det gör det har jag tillåtit mig att låta det vara så.

Jag vet inte vad livet för mig. Om min lott i livet var att vara mestadels ensam. Vilket låter sorgligt om man läser det så, men i mitt fall är det det bästa som kunnat hända mig.

Jag hade aldrig varit där jag är idag annars. Jag skulle anpassar mig, krymt och varit olycklig i mina relationer. Och inte haft den relation jag vill ha. Kanske jag är stört omöjlig att leva med. Och då är det ju underbart att jag trivs med mig själv. 😆

Ok, nu kom ett svar från ingenstans.

Så länge drömmen inte skadar dig. Dröm. Om du vet skillnaden mellan dröm och vakenhet. Dröm. Om drömmen får ditt hjärta att rusa i panik. Lägg ner, då säger hjärtat ifrån. 

Om det en dag står en man framför mig, som älskar allt hos mig, som vill leva med mig, och ändå låta mig vara fri att vara jag. Och jag säger nej för jag lever på drömmen, om något annat. Då är det väl dags att vakna upp.

Och det är det nog ändå. Fina minnen, stor kärlek och passion. Om det skulle vara vi hade det varit så. 

På den tiden jag älskade den andra jag inte fick, jag dejtade men hjärtat var ändå inte mottagligt eftersom jag älskade så mycket. Jag fick ju svar massor av år senare att den kärlek som finns i stunden, inte alls behöver vara lika stark senare.

Vi är väl flera som fått barn och där trott att det ska vara föralltid, men det blev inte så. Ömsesidig separation.

Men om hjärtat inte var klart och kärleken inte tagit slut. Där fastnar nåt kvar. Och ja, det behöver få ta sin tid. 

Jag älskar djupt när jag älskar. Och den kärleken kan jag inte ge till någon annan veckan efter. Jag kanske inte ens kan älska så igen. Jag  kanske inte ens kan älska han så heller. Då var då, nu är nu.

Jag är nöjd. Mitt liv är bra. Inte perfekt, men jag har det bra. 

Kanske jag behövt mogna i min takt, innan jag möter han som blir min. Och jag är tacksam över de relationer jag haft, men som också tog slut. Där de hittade de kvinnor som blev deras. ❤️ 

Nä, här kan jag inte sitta. Dags för en promenad och njuta av solen.

Puss!

Kärlekens dörr är svår att öppna och svår att stänga.

– Kineskiskt ordspråk