Just i denna stund vill jag gråta.
Jag var ute med hundarna. Njöt, fast det är kyligare idag. Tvättade av de efter promenaden och började lyssna på en 3p pod.
Tankarna for iväg på ”tänk att jag inte har nåt att säga om detta, att jag inte kan hjälpa eller om jag ens vill hjälpa”. Inte proffesionellt om man kan säga så.
Vad hände med min föreläsningsplan?
Många ”3p’are” har funnit varandra och samarbetar. Själv sitter jag på kammaren.😆
Jag duschade av hundarna. Fick ett mess om tips på råttor som jag avböjde. Skrev några rader från hjärtat till henne, som inte hade med råttor att göra och svaret jag fick:
Åh, men tack, och du med ditt sjätte sinne visste väl säkert djupt inom dig att det var ord jag behövde höra just nu ❤😘🌷
I veckan fick jag ett annat mess där jag frågade en person hur han hade det och han skrev att han inte var förvånad över att höra ifrån mig. Han gav ett hoppfullt svar.
Någon sek efter jag svarat såg jag att han skrivit att han INTE var förvånad av att höra ifrån mig. Jag hade läst att han var förvånad.
Jag tänkte att vi har ju bara sporadiskt kontakt. Så jag frågade varför han inte varit förvånad? Tänkte att han skrev nog fel?
Svaret:
😀😀 tänkte att du med dina känselspröt skulle känna av att det börjar hända bra saker på riktigt 🙏
Nåt klickade i mig. Jag vet inte om jag hjälper, för jag tänker inte så. Jag bryr mig uppriktigt om och det är nog tillräckligt. Det är inte alltid att aktivt försöka hjälpa andra utan bara följa hjärtat. 🥰 Det som ska landa och landas, och kärlek som når fram hittar sin väg.
Sen behöver jag inte stå på en scen och predika, eller ha en mottagning, även om jag drömmer om det ibland. Men eftersom livet inte leder mig dit så är jag fullt tillräcklig där jag är.💫🙏🏻💫
Att på kort tid få två liknande mess gjorde mig gråtmild och gav mig ett perfekt svar på tal.
Livet kan verka igenom oss utan att vi förstår det. ❤️

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar