Ibland spelar det lika lite roll hur mycket vi grubblar, lyssnar, letar och försöker SE, så är vi både blinda och döva och totalt avstängda.
Ibland vet vi inte ens om det.
De senaste veckorna har jag varit ganska mycket i det liv jag levde förr. Och jag har inte haft en aning om det.
I helgen skulle jag fodra. Min kära dotter skulle följa med för en gångs skull. Vi bestämde att sova någon minut extra pga det. 06:17! Wow!! Vilken sovmorgon. 😂
Varje dag hade jag planer. Veckan ut, även veckan därpå. Klockan skulle ringa och väcka mig. Jag kuskade dessutom till och från Västerås för att köpa present till min 14-åring. Som vi dessutom skulle byta visade det sig när vi kom hem. Jag hade en lucka dagen efter så vi for med andan i halsen för att byta den.
Så här var det. Vi unnade oss skräpmat, jag flådde för att göra det enkelt för oss. Men om någon var så mycket lyckligare det vete fasen.
Jsg passade på att städa och försökte få med barnen också. Humören lite si så där.
Iaf på söndag morgon när klockan ringde så ville naturligtvis inte min lilling med.
Jag åkte själv.
En kylig, solig morgon.
Jag pluggade i öronen och lyssnade på mina favoriter.
Matade x antal hästar. Svetten lackade.
När jag var klar hade batteriet lagt av i lurarna. Jag satte mig på bänken, och där vaknade jag.
I solen, i hästarnas tuggande, fågelkvittret och i den sinnesron, såg jag ut. 👀
Wow!!! Jag har missat LIVET! Utan att jag ens förstått det.
Jag älskar när det händer. En känsla av att vakna, slås till marken av livets skönhet, lycka, frihet och lugn på en och samma gång.
Att vakna, och verkligen SE är magiskt. När allt faller bort och livet är det enda som finns. Det är stort och liksom allt.
Philip och Niklas är två killar som gått samma utbildning som mig. De har en pod, och vägar öppnas upp för de. Jätte kul att följa deras resa.❤️
Ikväll bjöd de in mig på ett webinar som de hade på zoom med ett par ifrån England. Kan länka programmet senare om någon vill titta.
Det var jätte trevligt.
Jag har fastnat lite den senaste tiden i det bekväma egot att stå där bakom. Kalle Ankie ni vet. Hon som pushar fram och stöttar andra. Men själv står hon där i sin egen lilla trygga del av världen. Why me när det finns så många andra som är bättre?
Jag fick en undran om att vara med i poden? Det ville väl jag?
Nääää!!!! Jag har INGET att säga.
En annan som funderat om vi ska ha nåt samarbete? T om med sång?
Nääääää!!! Fråga de mer framgångsrika och snygga 3p coacherna. Jag passar liksom inte in. Jag coachar inte ens.
Lilla Kalle Ankie som är Kalle bakom tycker hon passar rätt bra där.
På jobbet säger en kvinna spontant:
-Du har lärt mig så mycket. Tack vare det du berättat så förstår jag allt på ett annat sätt. Det hade jag inte gjort utan dig.
Ungefär detsamma sa en annan kompis.
Jag kände lite WHAT? Det kom lite lustigt.
Jag fick en super komplimang på Smule:
I adore your voice.
Det enda fokus jag hade var min astma jag tragglar med.
Hans ord rann bara av, de gick inget fäste.
Tills jag bara, vänta lite nu.., Av de vackra orden, lyssnat du inte ens på? Är inte det ens liiite värmande när du haft såna problem? Varför låter du det inte sjunka in i hjärtat?
Plötsligt så SJUNGER jag ju igen. Min röst funkar och jag vet inte när det hände senast. 😢 Jag leker, följer, smeker och sjunger ut. Allt i en salig röra. Och en person lyssnade!
Jag stillade mig, och tog emot värmen. 🙏🏻
På webinaret ikväll berättade Niklas om de tjejer han tränar i fotboll. Om kontakt. Hur han möter de. Om han inte gör det skulle de sluta. För de var dåliga osv.
Han säger att de behöver inte veta, eller kunna. Det är det de ska lära sig,
Carolina pratade om det och då hörde jag något till mig själv.
Jag behöver inte kunna eller veta.
Jag kliver inte ut eftersom andra gör det bättre.
Jag stöttar hellre andra i de kliven.
Det jag missar är att se solen och kvittret där på bänken.
Jag går i min påhittade värld och tror en massa. Medans jag säger saker till min omgivning, peppar så finns det inte på kartan att detsamma gäller mig själv.
Jag vet inte vad denna insikt betyder. Men jag vaknade till ett snäpp även här. Om jag stänger dörrar och drömmer de drömmar jag alltid drömt så missar jag LIVET. Om min nyfikenhet släcks pga mitt eget ego.. Då blir ju livet mindre roligt.
Att ta bilen till okända platser, hoppa på ett tåg och sjunga med trasig hals har jag klarat.
Men att fyllas med livskraft och se vad som händer då, det låter jag inte ske.
Jag har insett att den livskraft som finns i mig är rätt makalös. Jag har lagt den lite fel. Eller fel och fel. Rätt då, där jag var i livet. Rädd om alla runt mig. Det fanns ingen hejd.
Om jag lät den kraften rulla fram utan hejd idag? Inte för att rädda en man jag var kär i, eller nån häst eller nåt av barnen?
Utan bara se vart det skulle leda. Why not?🙏🏻
Precis som fotbollstjejerna behöver jag inte veta. Jag kan lära med tiden,
Att våga säga Ja.
JA! ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar