Hej liv! (Inlägg jag skrev i Nov men missat att posta)

 Jag har haft en period när jag varit ledsen. Livet lugnade sig. Ingen häst, hela livet liksom ändrades. Sorgen fick plats. Och inget var speciellt kul. Jag gjorde det jag skulle, men inte men mycket glöd.

Idag kan jag hantera dömanden mycket bättre än förr. Men det dömande jag utsattes för, och att inte ha så mycket stöd fick mig att fundera. Och hur blir livet då? 

Grubblande och jobbiga tankar löser inga problem.

Att ha roligt i livet är min melodi. Och då är det inte party party utan när det flödar i sanning.

När glöden finns där då är det kanske roligare att måla en vägg, diska undan efter en god middag än härja på krogen.

Efter mitt senaste inlägg grät jag. Och precis då ringde Tomas Lydahl. Hur sjukt är inte det? Han har hört mig hulka några ggr. Han ringde med lycka och energi, var nog inte beredd på att jag satt och grät.

Han bara fanns där och är fanimej världens bästa landningsbana. 😢😆 Jag har inte många som gör det för mig på det sättet. Så han ringde verkligen i rätt stund.

Han fick mig att inse att jag behöver återhämtning. Ingen nyhet kanske. Men han förklarade varför jag inte kommer upp i energi längre.

Efter vi la på grät jag ur mig precis ALLT. Och det var så himla skönt,

Sen har energin börjat smyga sig tillbaka.

Jag ställer mig oftare i givakt för andras väl och ve. Men nu känner jag glöden igen. Och jag behöver bli bättre på att ta hand om MIG. 

Jag har fått till mig att kroppen är mitt tempel. På flera olika ställen hör jag det. 

Och jag har slarvat med mitt tempel. Det skriker, och jag har inte lyssnat. Inte orkat. Rotat i chipspåsen,  inte sova, inte träna.

Nu har jag har haft inspiration till att laga MAT! Jippy! Bra och god mat. Igår stack jag jag till gymmet! Jag ska få hjälpa med en häst i stallet och då ta hennes tre fodringar vilket är slitigt men bra. 

Det kommer vara bra för mig. När det blir naturligt att röra sig, i vardagen. 

Jag har inte tagit mig så mycket tid till sångkursen. Anasthelle sover efter skolan till sent på kvällen och det gör att jag inte kan sjunga. 😢 

Sjunga  är nåt jag verkligen vill få till. Det är befriande 🥰