Healing

 Jag har glömt mig själv. Min själ, mitt hjärta.

Livet har öst på, jag har mestadels inte lidit, hängt på. Gjort det jag ska. Men jag har ändå blivit tröttare, glömsk. Dra ner på tempot? Nä, livet är ju till för att levas.

Insikter når inte in. Det är ett skydd runt mig som en lätt möglande skumgummimadrass. Men det är lugnt. Den skyddar mig. Om jag faller faller jag inte hårt, luktar illa gör den inte heller. Kanske kan jag aldrig falla så djupt igen?

Jo, kroppsligen kunde jag ju det. När alla stora händelser ebbat ut, damp jag på isen och gjorde illa mig. Sjukskrivning? Ja, eftersom alla sa åt mig. Vila? Ja, om man tänker på hur jag är i ”vanliga” fall. Men annars gjorde jag det jag skulle, men i ett lugnare tempo, och jag sov inte.

Trots icke återhämtad kropp jobbade jag på, och började på den tyngsta avd. 

Jag kör på. Duktig flicka.

Massage inbokad hos Stina.

Hon rättade till allt i kroppen som fallet ställt till med.

Vi pratade om min sömnbrist och jag känner att jag skulle behöva läka nåt.

Jag försökte få träffa Stina ensam, utan min lilla unge. Slippa vara mamna, se om nåt ville ut?

Men flickan skulle följa med i mammas kjolar.🥰

Stina körde sitt ”fråga kroppen”,  och den sa tre saker som fick mina tårar att droppa lite försiktigt. Hon rättade till det och undrade om jag kände mig lätt.

En liten vit lögn har ingen dött av?😳

Men jag ville gråta!! Länge.

Det gick ju inte. Jag va i stallet. 

Fraser, ord började tränga igenom madrassen. Och där är jag nu.

Och jag vet inte om jag vill skrapa bort det lilla av mögel som pryder madrassen. Jag vet inte ens om jag vill ta bort den? Den håller om mig när ingen annan gör det. Bättre än inget?

Vi vill ha ett jämnt flöde. Det är väl drömmen? Det flödar fritt åt alla håll och kanter.

Pengar, relationer, kreativitet.

De tre punkter Stina fick upp. Och i alla punkter är det stopp.

Mina tankar sätter stopp, där är jag med. Men det sitter ändå nåt djupare.

Det kreativa, livet och lusten finns så klart i mig. Det kommer bara inte fram. Glädjen, nyfikenheten är inte densamma? Jag har aldrig velat ta min plats. Där finns ju olika saker att bearbeta om man inte är där jag är idag. Jag behöver inte bearbeta längre.

Jag har en annan förståelse idag. Men nyfikenheten finns inte alltid där. Inte lust. Heller inte köttslig lust. Kanske hör det ihop?

Menar inte att en man ska väcka mig och att jag blir kåt, glad och tacksam. 😆

Men fastnade jag lite i mitt gamla? I stoppen? 

Likt ett avlopp där vattnet inte kan rinna i full fart. Mer eller mindre stopp lite överallt.

Fixaren slänger på sig fixardräkten, handskarna och börjar jobba. Det är bara det att jobbet aldrig tar slut. Eftersom det inte är MITT jobb. Stoppen påverkar mig, men de är inte mina.

Ok. 

Krocken är också att vara duktig att be om hjälp. Men det kan man också få slängt i ansiktet med en käftsmäll. Där stänger jag mjukt dörren nu. ❤️

Inte för att jag är arg eller ens bitter. Blev nog mest förvånad när hen stått där då  jag tänkt gett upp och lovat att vi löser det.

Sen blev det SMACK i fejset.

Jag ser att det inte är mitt, inget att gå in i och jag känner en lättnad. Jag kommer lösa det på ett eller annat sätt. Och där jag trodde jag fick hjälp, blir en lättnad att slippa. 

Nu slipper jag stressen och dåligt samvete för nåt jag inte behöver. 🙏🏻 nu kan hen leva sitt liv i sitt tempo. 😍 win win för alla utom en. 

Det jag skrev tidigare att jag inte behöver bearbeta längre. Med det menade jag gå i terapi, meditera osv. Allt jag gjorde förr för att söka svar vad som felades.

Ändå kan en madrass som lätt möglar ta över. Ett snällt skydd emot tiden som rusar och som jag med fixardräkten behöver för annars går det illa.

Men nu när jag ser det jag inte sett, inte ens visste. Så kan jag klä av mig fixardräkten och tvätta madrassen.

Jag kommer aldrig bli den som lever ett stillsamt liv, tror jag. 😆 

Anasthelle har börjat ta över mer i stallet och hon blommar. Jag skulle kunna få det där stillsamma livet. Sitta i soffan och glo på film eller leva via min mobil. 

Men mitt liv handlar inte om det. Men det handlar inte heller om att ställa upp för alla och pleasa, så jag själv ruttnar. Jag kan aldrig veta vad mitt liv vill leda mig så länge jag lever så.

När pappa blev dålig hände nåt. Jag vet inte vad. Men det väckte mig på ett sätt. 

Jag ska återhämta mig lite, på mitt sätt. 

Stinas healing hjälpte nog att öppna upp.

Så jag nu kan se att jag behöver ta hand om mig. Inte alla andra. ❤️

Amen