En stund över

 Jag ska till jobbet men har en stund över. Det river inte och sliter i mig att öppna upp hjärtat. Tvärtom. Det vill helst vara stängt.

Igår kom oro över familjen, vi får se vad det landar. Bara att det kan bli helt galet ruskade om oss. Är man någonsin beredd på det?

Jag mådde dåligt en gång, och pratade med Tomas. Han sa att det är som skeden i kaffekoppen som rör om allt det som tidigare varit stilla. Det är ingen fara.

Det har rört sig i huvudet på mig i några dagar. Och nu är det tyst. Jag gillar tystnad. Jag gillar ro. 

Det har varit olika röster som gastat, viskat, hånat och förutspått. Minnen som kommit, både av ondo och av godo. Kärlek som slingrade sig, så stark men långt borta. Ett minne. Anasthelle sa, det var ditt livs kärlek mamma.

Ja, det va det.

Då var då och nu är nu.

Just nu är jag mer fokuserad på där jag behövs. Och det är i familjen. Den första. Med mamma, pappa och syster. Än är det så. ❤️

Show up, be yourself and see what happens.

Det är bra ledord. Att nyfiket se vad som kan hända. Det tystar många röster.

Puss