Obalans

 

Vad är det livet vill säga?

Vad kan jag göra för alla par som lider?

Ett par med sexproblem, andra alkohol, det är svartsjuka och att inte känna sig sedd.

Som vanligt vet jag inte alls vad jag ska skriva. Jag tycker bara att det är sorgligt att vi har det jobbigt med den som står oss närmast.

Sex. En vill mer än den andra. Det kan man inte stå ut med i längden tycker den som lider.

Hur många procent tycker du att jag hjälper till med frågar han frustrerat. Hon måste räkna i procent. Det ältas om allt han gör som hon inte SER! Han tigger om tacksamhet och uppskattning. Hon sa att hon gör saker hon också. Frukosten på morgonen, lunchen. Han måste inte hjälpa henne! Det är inget hon kräver. Han fortsatte att försöka få henne att FÖRSTÅ honom. Men ingenstans möttes de.

Hon sa lugnt, jag är NÖJD. Jag mår bra, jag älskar dig. Om inte DU mår bra och är så missnöjd får ju du göra nåt åt det. Jag är som sagt nöjd.

Och det är så sant.

Istället för att lägga det på sin partner som egentligen inte är problemet. 

Det som pågår i sinnet tar bort livet, kärleken och lusten.

Vi bedövar oss, jagar, letar, projicerar och kämpar. Glöm inte den underbara kampen som visar hur mycket vi tar relationen på allvar. Vi kämpar med näbbar och klor för att vi ska vara lyckliga.

Och hur kan de stunder vi inte kämpar vara de lyckligaste?

En stilla solnedgång, ett mjukt regn, hundens nos på benet, ögonblicket som stannar när du ser in i ett par ärliga barnaögon, stunden efter sexet när vi bara är.

Klura på den.🙏🏻 

Vart finns kampen då? Lyckan bara finns där när den får en chans att bryta igenom. Men den finns alltid där.

Att försöka ändra sin partner är dömt att misslyckas. Och vet du vad du gör i det läget? Du försöker lägga ansvaret på din partner. 

Du letar fortfarande efter lyckan därute när den finns inom dig, alltid.

Hur kan lyckan komma om du har huvudet fullt av mörka tankar? Hur attraktiva är vi i den stunden? Är vi i vårt bästa jag?

Svar nej. Om din partner ändå är NÖJD. Förstår du hur älskad du är?! När du skriker av missnöje, är avstängd och din partner inte lever upp till DINA förväntningar så är ÄNDÅ din partner nöjd. Hur mycket kärlek är inte det?

Vad händer om du stillar dig lite? Njuter av livet? Hittar hem igen och inte söker därute? Vad tror du händer med din partner då?

Du kan inte få din partner att sluta dricka, få den kåt om hen inte är på det humöret, du kan tigga bekräftelse i all evighet men det sitter inte där. Inte hos din partner.

Jag vet att jag tjatar om att våga släppa kontrollen,

Men om du slutar be om sex. Då får du aldrig det igen muttrar du.

Jo. Om du vågar prova att släppa lite på tjatet. Låta din partner andas. Få en chans att hitta tillbaka till lusten. Skulle det ändå inte funka. Då får du fundera. Är DU nöjd?

Svartsjuka. Du tänker svartsjuka tankar. Men du har ju koll vad en tanke är. Elller hur? Du ÄR inte dina tankar, du är den som tänker. Det är skillnad. Du kan inte lägga det på din partner att trippa på tå för att du inte har koll på dina tankar. Du kan dessutom aldrig få koll på de, tankar funkar inte så.

Titta på bilden. Även där måste vi släppa på det tunga för att få balans och rätsida.

Det är inte alltid meningen att vi ska kämpa för kärlek. Hur många har inte sagt i efterhand när relationen tog slut att de borde gått långt tidigare? 

Jag har känt så flera ggr. Och lovat mig själv saker som jag sedan gjorde om ändå, för jag visste inte bättre.och jag ska ärligt säga att jag inte vet hur det skulle va att ha en relation och sex idag. 

Jag har också lidit i mina relationer som många gör idag. Jag känner igen båda sidor när jag lyssnar på de som har jobbigt. 

Jag har inte vågat gå när jag mådde dåligt. Jag ville inte bära skulden. 

Men en gång vågade jag.  Och det blir bäst, att lyssna på sitt eget hjärta. Men då behöver det få tala fritt. Utan egots röst som gapar och skriker så förfärligt. Hämndbegär, svartsjuka, ilska och oro, sorg, frustration, böner och hot. 

Där talar inte hjärtat. Inte kärleken. Få tyst där först. Sen kommer svaret. Det behöver inte bli som du tror ändå. Livet har sina egna vägar. Ju mer du slutar streta emot desto bättre blir det. Njut av resan istället, så länge du bara kan. En dag är den slut,

Och du,, Du kanske ska gå? Om du ändå inte är nöjd. Vad hindrar dig?