Grubbel

 

Ibland grubblar vi oss blå. Hur vi ska leva, vara, välja, äta, lämna, stanna, hämnas, älska mm. Det far runt i skallen som mantran utan slut, och utan svar. Det är som att vi tror att ju mer vi tänker på det, desto snabbare kommer svaret.

Det är tvärtom.

Du kan aldrig se klart i sandstorm, du blir lika blind när du ältar. 

Jag går inte in mer på det.🙏🏻

Jag har filmer som spelas jag med. Och den jobbigaste filmen är att vara mamma. Att jag oskyldigt lagt min identitet där. Jag är mamma, och hon måste fixa och trixa så alla mår bra. Och då glömmer jag. Och ser inte klart. Plötsligt ska jag jaga ett välmående som inte finns därute. Det finns aldrig där. Det är som att jaga sin egen svans med det beteendet.

Förr skulle jag mått fruktansvärt dåligt om jag var i den situation jag är i nu. Det betyder inte att jag hjular omkring av lycka hela dagarna. Jag har rätt lite energi än  jag brukar ha.

Livet är speciellt just nu. Och det kanske är tur att min energi inte ÄR på topp, kanske det är precis så det ska vara. Att det faktiskt räddar mig från mig själv. Att det är bra, att jag gör rätt i som har tillit i att bara vara i det som är.

Att fixa och trixa gör att det blir värre. På alla plan. Och jag är så glad för det. ❤️ Jag är inte bara mamma. Jag är mitt inre ljus. En själ. Jag har nog gått in för mycket i den yttre världen så jag nästan gick för långt ifrån mig själv. Låter helmysko, och det bjuder jag på. 😆

När jag tappar kontakten med mig själv, den riktiga. Och lever i den ytliga världen då blir det liksom tomt, meningslöst. Lite som min yngsta som bara ligger i sängen och inte vill nåt alls.

Jag har också känt det där meningslösa. T om att somna skulle vara skönt har jag känt ibland. Att få ha gjort mitt. Jag är så trött. Vad finns det där framme att se framemot?

Och det är då jag vaknade. Inser att jag inte levde här och nu. Jag fastnade i grubbel, framtid, dåtid och POFF

HEJ LIV!

Jag kan inte få mina barn att se det jag ser. Men det betyder ju inte att jag ska sluta LEVA mitt liv. Ha tillit till att allt blir som det är menat. Att det inte är upp till mig överhuvudtaget. Bara det gör att lättnaden sprider sig som en löpeld inuti. Livskraften lyser. Själen hälsar mig godmorgon mitt i natten. Dags att vakna nu. Det finns ett liv att leva. Fullt ut, med kärlek. Amen ❤️