Trasiga själar

 

På jobbet i veckan pratade jag med en trasig själ.

En som sålt sitt hus, fått bra med kosing och nu satt i en underbar våning med sjöutsikt. Helt underbart kan man tycka. Om inte den JÄVLA grannen som flyttat in förstörde precis ALLT. 

Hon hade bott ensam länge innan någon flyttade in bredvid. Grannen slog i en dörr som man inte ens KAN slå i. Nya dörrar funkar tydligen så. Men han kunde slå då det hördes minsann. Och han kunde klampa i golvet.

Oj, vad konstigt att det är så lyhört sa jag, när det är nybyggt och allt.

-Egentligen ÄR det inte lyhört men han lyckas!!! Varför kan de inte ha tofflor och mattor på golvet?!!!!

Tänk om man kunde komma på hur man kan leva med sånt!

-Det kan man sa jag glatt! 🙏🏻

Jag tog ett lätt exempel, men hon var inte mottaglig alls. Istället tog hon upp alla sina issuses. Hur hon borstar sina tänder, på vilka sidor, metodiskt. För tänk om hon skulle missa en tand?

Hur hon fick lov att plocka med fjärrkontroller en kvart innan hon kunde sova. Kl 20:00 måste hon lägga sig. Och de jävla grannarna gick upp 07:30 varje morgon.

Hon har ett jobbigt liv. 😅 Det var nästan så jag fick andnöd bara att lyssna på henne. Och att hon knaprar lyckopiller är inte konstigt. Jag förstår även hennes tanke att aldrig våga sluta. 💊 

Jag menar inget illa, eller höjer mig själv till skyarna. Förr hade jag  försökt hjälpa henne. Kanske t om köpt mattor och tofflor till hennes grannar så hon kunde må bra igen.

Men jag vet att problemet inte sitter i grannen. Det sitter i hennes egna tankar OM grannen.

Alla vi som har grannar har olika åsikter om de.

Jag hör när min granne slår en drill. Och jag hör hellre på det än den andra grannen som slog sin kvinna. Jag skulle ju kunna lyssna efter ljud och störa mig. Eller inte bry mig. Om jag hör en dörr som stängs? So what?

What you experience is never outside you. Sug på den.❤️

Är det inte grannarna? Som smäller i dörrarna? Det är KLART det är vrålar det inombords. Jävla idioter!

 Nä. Det är inuti dig själv. Grannen mår säkert inte dåligt när han går över sina golv, eller stänger en dörr, eller rent av slår en drill. Säkert inte grannen på andra sidan om din störande granne heller.

Det är inuti oss själva vi skapar våra upplevelser. Vilken tanke vi väljer att lägga fokus på. Och fokuserar vi tillräckligt hårt tar det över hela Hjärnkontoret och då har vi inte mycket alls som rasslar där inne i våra skallar.

Att störa sig så på alla är sorgligt. Framförallt när omgivningen inte är skyldig. Vi försöker att få kontroll på omgivningen och att få de att bli lite mer som oss själva. Det är ju lite så att de tankar vi har om omgivningen och det som är mörkt, det är svårast för oss att släppa. Och det är inte grannen som lider, det är vi som tänker och sitter fast i vårt eget klet.

Vi TROR att om de bara skärpte sig så blir allt bra. Men vem har rätt eller fel? 

Vi kan bara titta på mig och mina barn. Jag är inte en pedant. Men jag har ändå en gräns på hur rörigt det får vara. Och ibland gör jag tappra försök att styra upp.

Barnen skiter i vilket. Jag klagar, gnäller, gör ALLT. Och jag är den som mår dåligt av att försöka styra upp nåt där de inte är med mig. De kan gå runt i sin röra, och må underbart.

Jag tror att de ska må underbart i ett städat rum. Men det är inte där det sitter. I rummet. Inte ens där finns välmåendet. Det är många pedanter som mår dåligt. Se på min jobbarkompis. 😔

Det händer att jag och barnen gör ett spontant ryck, vi samarbetar och vi städar och har kul. Det flödar.

Om jag försöker tvinga fram det där flödet så går det åt fanders. 🤣 Jag har försökt mig på det också,

Så vem har rätt? Måste mitt sätt vara rätt? Näää. 

Det sa Björn Natthiko nåt mycket fint om.

Kommer tid, kommer råd. Vill vi leva med ett stryptag om livet? Eller med ett famntag om livet?

Ju mer vi lever utifrån in, och försöker kontrollera allt där ute för att SEN må bra är vi förlorade. Det vi strävar efter finns inte därute. Ju mer vi stryper, ju mindre luft får vi.

Det är inte så att du inte kan njuta av trevligt sällskap, din partner, en solnedgång eller pengar på kontot. Men lägger vi välmåendet där, så går vi ju sönder om relationen tar slut. Eller pengarna. Och oro, stress mm tar över hela bort väsen och vi missar hela poängen med att leva.

Alla trasiga själar som lider. I onödan. 

Också fina rader jag hört:

Numera finns det mycket mindre jag i mig och då mer plats för andra.

Hur klokt är inte det?

En som har plats för andra och  är närvarande i mötet, kan lyssna och är trygg i sig själv. Den personen har inte sitt Hjärnkontor fullt av listor, eller ett trasigt förflutet eller en oro för framtiden. De kan t om låta sin granne gå på golvet utan att bli galen. Den personen har lätt för att tycka om andra för exakt det de är utan att behöva förändra de.

Att läka sin trasiga själ är inte alls omöjligt. Det går. Dels att låta tankarna får va lite. Inte ta de på så stort allvar. Galna talar dyker upp ibland. Det kan de ju få göra. Och vi behöver inte lyssna på allt.

Sen ha tillit till att saker löser sig. Våga släpp. Jag lovar att fast det ibland är läskigt så blir resultatet häftigt.

Vad det nu är som gav oss liv från början. Som valde att just jag föddes och började andas, det vet jag inte. Men nåt därute vill mig väl. Om jag slutar kämpa emot livet, då blir det lättare att leva. Att våga vara nyfiken på detta är magiskt.

Det är underbart. På riktigt.

Och jag önskar jag kunde peka folk i den riktningen jag själv sett verkligen gör livet mycket lättare.

Vi vill ju ha ett hjärta som slår i regelbunden takt, vara närvarande och slippa stressa ihjäl oss. Och lugnet som vi jagar efter därute har funnits i oss hela tiden. Det kom med den som gav oss liv. 

Vem det nu än är. Men vi är alla en del av det. Det är den kärnan som är jag. Inte kroppen, mitt jobb, min mamma roll, min ålder. Det är det som tittar ut. Som fanns innan jag kom in i denna kropp, och som finns när hjärtat gjort sitt. Makalöst häftigt.

Den enda som kan läka oss och hjälpa oss att hitta hem är att lyssna på den visa kraft som faktiskt är du. Och som är en enda stor källa av kärlek. Inte det som finns därute. Först när du förstår det. Då har du hittat hem. ❤️