Jag har inte en aning om vad jag ska skriva. Denna man är så jäkla fantastisk så han är fasen övermänsklig. Hur man nu är det.
Jag har lyssnat på hans bok, jag kan ha fel. Och lite annat. Han är inspirerande. Han har också hittat lugnet, fått samma svar som jag men hans svar kom lite annorlunda än för mig. Jag behövde inte åka till ett kloster.😃
Det jag fått till mig lite senast är tystnad. Jag sa till barnen att de ständigt är uppkopplade. När de pluggar, plockar dur diskmaskinen, ska städa råttdjuren, på toa osv. De har aldrig tyst. När får de kontakt med sig själva?
Jag insåg att livet innan när skallen var full av stress klarade jag inte av ljud. Jag ville ha tyst. Jag älskade att ha tyst i bilen, jag ville aldrig lyssna på musik. Jag lyssnade aldrig på musik hemma heller. Det var sällan jag hade tyst, och sällan jag var ensam.
Nu när jag är där jag är idag, så finns det plötsligt utrymme för ljud och musik. Det får plats igen. Nu älskar jag att lyssna på musik i bilen. Framförallt när Loreen sjunger under ytan. Jag älskar det!
Jag har ändå blivit nyfiken på Björns meditationer. Länge sen jag mediterade.
Det är ju ändå så märkligt. Han lämnade allt, precis allt för att bli skogsmunk. Och när han kom tillbaka och skulle leva detta liv igen, hittade sin kvinna. Så ger kroppen upp och på ett sätt får han lov att lämna allt igen. Kroppen gör så att han inte kan göra det han gjort förr. ALS. Vilken otroligt sorglig sjukdom.🥺
Han är så ödmjuk. Och han lever i den kärlek jag själv en dag vill ha. 👩❤️👨
Det känns som att saker händer när de ska. Och att det är meningen att var sak ska falla på plats när tiden är inne för det.
Kroppen funkar som allt annat har det visat sig. Att sluta kämpa, då hittar den lugnet. Jag gick upp en massa i vikt. När jag var med i VV innan jag träffade Göran hade jag gått ner till en bra vikt. Kanske tumören och klimakteriet gjorde sitt, utöver vin och chips och en herrans massa god mat. När jag tränade som förr hjälpte det inte, jag kände inte längre min förbränning. Och det gick inte att gå ned i vikt. Bara upp.
Kroppen ville inte ha vin och skit. Men jag lyssnade inte. Det var först efter resan till Öland jag kände nej, nu räcker det. Och det är då nåt hände. Jag har ju tränat sen slutet av Juni. Men det har inte hänt så mycket. Men nu reagerar kroppen. Den är liksom tacksam och glad. Vikten går nedåt. Bara 4 kg än så länge, men det är mer än det gjort på länge. Ändå är det inget som är konstigt eller hetsigt. Jag har fått ingivelser vad jag ska äta, och jag har mått bra av det. Mättnaden kommer plötsligt snabbare. Jag lyssnar till kroppen. Jag tränar och vill träna där jag försvagats, men vet att det kommer. Just nu är jag här.
Förra helgen drack jag vin, Gabriel grogg. Vi såg på Så mycket bättre, jätte trevligt. Men min kropp kom inte i balans på hela veckan. Det var inte värt att en kväll med lite vin skapade obalans så många dagar i onödan. Lätt val att skippa det. Jag börjar känna igen min kropp igen. Det är fint.
Nu ska jag sova. I morgon ska vi fira pappa ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar